APPLÅD TILL DEN SOM FATTAR MINA SNURRIGA OCH ICKE BOKSTAVLIGA TANKAR

Det är som att stänga igen en bra bok. Eller asså, som en sorglig bok, men som ändå var tillräckligt bra för att man inte ska vilja sluta läsa den, men för hemsk för att man skulle vilja läsa klart den. Man sitter och suger på sidorna för att det ska ta så lång tid som möjligt innan man slutar. Sen lägger man undan boken, glömmer den. Hittar en ny bok, som är ännu bättre. Den är inte sådär sorglig och hemsk som den förra, men ändå glider tankarna tillbaka på den gamla boken, så man tar fram den lite, sitter och bara och kollar på den, läser baksidan, undrar hur den skulle ha slutat. Men man bläddrar ju inte. Så funkar det inte. Sen, varenda jävla gång som man läst klart baksidan, måste man lägga undan den igen. Glömma bort. Återgå till den där nya boken, som är tusen gånger bättre. Boken man ville ha. Fast man kanske egentligen ville läsa klart den andra..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0