Jag vet inte hur jag ska skriva det hära... lyssnade på lite låtar nu som påmminner mej om den tiden, du vet när det va du&jag? Jag vet inte varför det blev som det blev, berodde det på mitt jätte stora misstag eller rann bara vänskapen ut i sanden? Jag vet inte riktigt, har alltid haft det lite svårt att få en kompisrelation med en kille att hålla. Men vi va ju bra liksom, bästavänner, vi sågs alltid efter skolan typ och bara va med varandra. Sen kom det, att vi började gilla varandra lite mer och mer varje dag, tills en dag du sa att du var kär i mej. Jag blev helt paff och visste inte vad jag kände för dej. Jag tyckte om dej så jävla mycket och misstog det för kärlek, när jag egentligen bara älskade dej som en vän. Det gick inte att vara tillsammans med dej insåg jag tillslut. Jag var kär i någon annan, och du var bara en kompis. Jag dumpade dej och blev tillsammans med den andra killen nästa dag, Han som dessutom var din bästa vän? Asså, jag fattar inte hur jag kunde vara så elak och göra så. Men om du nu blev sårad? Varför sa du att det var okej istället för att säga hur mycket du hatade mej så vi kunde prata om det? Jag vill fan inte att det ska vara såhär. Visst att det var ett år sen, och nu beter du dej som en dryg irriterande jävel. Om jag hade lärt känna dej nu hade jag inte ens sett åt ditt hål, jag svär. Men jag vet hur du var förut och vet du vad? Jag saknade dej som fan. Jag saknar dej, jag saknade dej, jag saknar dej! Bara inse det. Jag vill verkligen att det ska vara som förut igen bara. Shit mannen, du va min bästavän? Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket jag saknar dej. Men jag fattar inte varför du beter dej som du gör mot mej nu? Som om jag vara en liten looser&tönt i dina ögon. Som om jag inte betyder nånting för dej och är bara en av tjejerna i skolan. Det är så va? Känns som du verkligen hatar mej, och jag är vekligen ledsen för det jag gjorde! Jag ångrar det som fan verkligen. Men det var ju bra ett tag efter det? Det va efter ett tag som du började ta avstånd från mej. Visst jag är inte världens snällaste människa hela tiden. Jag vet att jag kan vara elak och en pain in the ass. Men jag vill inte ha det som det är nu. Jag saknar den där gulliga killen som skickade Godnatt sms varje kväll. Som jag var med varje dag hela veckan efter skolan. Som jag satt och chattade&webbade med på msn i timmar på kvällarna, tills din lillasyster kom och slog dej för hon ville ha datorn. Minns du? Och när jag fick lugna dej efter att du ätit typ en godis och sen gjorde 236 situps för du trodde du skulle bli tjock. Vad fånig du var =) När vi pratade i telefon i timmar och snackade om allt och ingenting. Jag sakar allt med dej ju! Jag vet att jag har förlorat en av de bästa vännerna jag nånsin haft och kommer få. Ditt hjärta var av guld och du ville aldrig såra någon. Om du gjorde minsta lilla snesteg bad du om förlåt typ 10 gånger och visst kunde det vara lite jobbigt men det visade hur mycket du brydde dej. Så jag tyckte om det ändå. Och du tänkte på alla andra innan du tänkte på dej själv. Det kanske var det du slutade med och insåg att jag inte var en så jävla bra vän som jag önskar att jag varit. Du förtjäner verkligen bättre kompisar än jag men jag kan inte låta bli att sakna dej. Din insida är den finaste jag nånsin kännt och jag önskar verkligen att det blir du&jag igen. Jag kommer nog aldrig sluta sakna dej och ha skuldkänslor om det som hände. Men eftersom du tydligen inte vill ha med mej att göra längre så kanske jag ska ge upp. Jag har försökt prata med dej o skolan. Du ser bara bort eller säger nån nedlåtande kommentar. Jag har försökt på msn, då struntar du bara i att svara. Det finns inget annat sätt jag kan göra ju.
Nu har jag fått det sagt och hoppas att du tror på mina ord. Men du kommer inte ens veta om att den här texten existerar så det är ingen ide.
Men saken jag försöker få sagt här, det viktigaste av allt... Jag älskar dej som fan och det kommer jag alltid att göra, och jag saknar dej och det vi var. Jag hoppas du förstår det. Finaste bästavän ♥