Vet inte hur jag ska börja.. sitter och tänker på året som har gått, allt som har hänt. Det har hänt en jävla massa saker och jag har verkligen utvecklas som person(inte min mening att låta som en tönt som analyserar motiverar och utvecklar men men hehe). Jag har lärt känna mej själv så mycket bättre än innan.
2009 (okej året är inte slut än men på god väg..) har nog vart det bästa året i mitt liv. Fast samtidigt det värsta. Flera nätter i rad har jag legat och gråtit, andra nätter bara vart still och seriöst funderat på att gå till pendeln. Inte åka någonstans, utan för att få komma bort. Men samtidigt har jag aldrig mått så bra, stunder när man känner att man bara vill frysa tiden och vara kvar för alltid.
Och så många gånger som jag kännt ''nu blir allt bättre, det kommer lösa sej''  klart jag har fallit tillbaks igen. Det är såhär jag är, jag vet inte om jag någonsin tar mej ur det jag menar. Mitt liv har vart skit sen 5 år tillbaka, jag är van vid det nu. Vet inte om jag vill att det ska ändras. Sorg är tryghet för mej, driver inte. Låter stört men så e det bara :) Känns bara som jag ''mognat'' samma fjortishumor och så fortfarande, men ändå mognat lite, har lärt mej vilka personer som är värda andra chanser och vilka man ska kasta. Jag har dom jag behöver. Vill inte ha 1000 vänner för att känna mej älskar. Räcker men några stycken som jag litar på. Det är dom jag vill ha (ni är finast jag svär!).
Jag har inte ens nåt att må dåligt för. Egntligen. Men jag gör det ändå, som jag sa innan. Jag vill det typ..
Men klart att jag önskar att det gick en dag då jag bara kunde le ett äkta leende och kunna somna utan tänka hur det skulle va att försvinna.
En dag kommer jag kunna må så, det vet jag. Frågan är bara om jag orkar? Jag hoppas det..
Mitt liv är allt som jag vill nu, finns bara en sak som skulle kunna göra det bättre. Och då skulle det fan vara perfekt.

''Jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner...''