Ibland känns det som att jag bar vill stanna tiden, fattar ni? Vill ha det som det är nu för typ alltid eller nåt...
Vill inte börja gymnasit eller nåt. Vill inte att lovet ska ta slut, vill bara vara med mina vänner hela tiden.
2010 ska bli ett så mycket bättre år än 2009. Åt helvete med depressioner och åt helvete med att slösa tid på dom som inte förtjänar det. Jag vet, så har jag sagt förut men nu menar jag det.. Tror jag.
Är bara så trött på att hela tiden bli besviken på allt.. och alla som klagar om hur fan jag kan må dåligt när mitt liv är bra?
Jag vet ju inte ens själv...
Jag är så jävla nöjd med mitt liv nu.. Kan faktist säga att för första gången på 5 jävla år så är jag lycklig. På riktigt.
Jag har mina underbara vänner och pojkvän. Min familj som jag typ aldrig bråkar med längre..Men som sagt, den här jävla depressionen som inte vill bort. Fast jag har ju intlat mej själv den sista tiden att jag mår bra nu.
Jag är lycklig men inte fan mår jag bättre för det.
Vad ska man göra då? När all känns tom hur bra man än mår?
Jag va faktist ''duktig'' och fixade så en kurator skulle ringa mej och så skull vi fixa en tid typ till att prata. Men hon har inte ringt än och nu har det modet jag hade då försvunnit. Tänker inte prata med nån. Jag tappade lusten till det..
Ja vill bara att det här nya året ska bli bra.. det ska bli bra..

Men jag vet ju att jag bara ljuger för mej själv nu igen. As usual...